Valparna har "sjunkit" så nu är min mage inte längre stenhård.
Matte har rullat ihop mattan så jag kan ta stöd mot den när jag intagit ryggläge :-)
Jag fattar ingenting, kanske hormonerna som påverkar förståndet ;-)
Har alltid älskat att ligga under sängen, längst i , gärna på rygg.
Så igår kom jag inte in längre :-(
Har Matte sågat av benen eller.....
Bettan
måndag 13 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nämen oj, vilken stor mage, härligt.. Snart är dina bebisar här. Sååå spännande!! Här hemma har vi bebisfart vi med, kattbebisar utan mamma..
SvaraRaderaKramar
Helt underbar bild. Är valpsugen som attan :)
SvaraRaderaMeghan ska få en ny kompis till våren. Hon behöver en mer robust lekkompis än vad dvärgpudeln Smilla är.
Lycka till med valpisarna önskar vi i Åkersberga kram Ann och Meghan
Nä men Bettan, nu tycker jag riktigt synd om dig. Jösses en sådan mage det har blivit och ändå är det många dagar kvar, pust och stånk.
SvaraRaderaKom och gulla med valparna lite längre fram då Ann.
SvaraRaderaBettan har en bästis som är toypudel.
De har jättekul ihop.
Ja det är inte lätt att vara Bettan just nu.
SvaraRaderaJag saknar Bettan Galenpannan, det är så trist här hemma :-)
Bettan lilla du bär bäbisarna riktigt snyggt i din "rosa" mage (vad annars...).
SvaraRaderaSuperspännande vad som döljer sig där inne, snart får vi veta.