Då intresset för Blue Merle verkar stort just nu och kunskapen om färggenetik liten, hänvisar jag återigen till Carinas och mitt sammadrag från Lennart Swensons föreläsning.
Se längre ner under "Hundavel"
Maggan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, klurigheten och faktiskt en av utmaningarna oavsett om det är i ens yrke, i det samhälleliga eller i ens hunduppfödning är ju att hänga med i de "nymodigheter" och nya forskningsrön och utvecklingar som händer runt om en. Att våga släppa taget om det gamla och ta till sig det nya.
SvaraRaderaDet sammandrag du hänvisar till Maggan är ju väldigt tydlig med att man inte bör använda brindlepoint med blue merle genen utan endast "rena" tanteckningar.
Samma gäller ju träning av hund. Förr sa man skämtsamt men med mycket sanning "banka och slå med SBK"- nu är dom metoderna bannlysta och du åker ut med huvudet före om du rycker och sliter i din hund.
Vissa har ju lättare att våga släppa och för vissa är det prestige i att "hålla fast vid det gamla".
(OM någon i mitt yrke som sjuksköterska skulle vara fast i det gamla och inte följa nya rön och forskningar så gör hon/han ett så stort fel att denne kan bli avskedad.
I hälso och sjukvårdslagen står det att man ska jobba utifrån beprövade och vetenskapligt bevisade erfarenheter.)
Oavsett om vi uppfödare vill eller ej /tror på eller ej, så måste vi nog lyfta huvudet och titta oss omkring och se vad som händer forskningsmässigt runt om i hundvärlden. Det är massor då DNA teknik och annat ger en massa ny kunskap.
Sen måste vi nog tänka mer långsiktlig än vad många gör (i alla raser tänker jag nu). Det är lätt att bara titta på "sina" hundar och inte se till rasens bästa.
Jaha, nu blev det långt som vanligt- och lite urspårat här och där men jag tror nog att jag fick fram hur jag tänker. kram
Jag håller med dig i ditt tänk.
SvaraRaderaHoppas de som borde försöker tänka om lite......
Maggan